Jag hade tänkt dela med mig av några djupa funderingar jag har haft länge. Bara nu efter jag duschat finns det massor med negativa tankar som snurrar runt. Jag tittar, jag klämmer, känner, petar.
Jag absolut avskyr min kropp. Jag kan aldrig titta på min kropp i spegeln och känna mig nöjd. Jag vet att jag inte kan klaga. Jag är en godisgris, trots att jag dragit ner på godis supermycket. Jag äter knappt nå godis längre. Ändå kan jag inte vara nöjd. Jag har tränat, och tränat och förväntat mig resultat på en gång. När resultaten uteblir, så ger jag upp.
Jag har provat olika dieter, jag har försökt svälta mig själv. Men alltid ger jag upp. Jag vet också att det inte är bra. Ändå gör jag det.
Jag läser och läser om ungdomar som mår dåligt över sina kroppar, oavsett om de är smala eller mulliga. Jag tänker: Om jag blir smalare kommer jag att må bättre. Är det verkligen så? Nej självklart inte. Allting finns inom mig. Jag måste ändra min syn på mig själv, så att jag kan må bra även om jag är tjock eller smal.
Ändå fortsätter jag, dag efter dag, att se ner på mig själv, att ta i mitt fett, att tänka: Fan vad jag är tjock, även om jag inte ens är i närheten av att vara överviktig. Jag är helt normal, och det borde jag ju vara stolt över?
Vad är det som gör att jag alltid, dömer mig själv? Jag fattar inte hur jag ska äta, hur jag ska dricka, hur jag ska träna. Varje dag får jag information om att detta är bra, och nästa dag är den dålig. Jag kanske måste börja lyssna på min egen kropp. Vad mår jag bra av?
Jag vill gå ner i vikt. Jag vill väga 46 kilo. För då kommer jag känna mig vacker. Eller?
Ps.. jag söker inte uppmärksamhet eller sympati, eller att ni ska börja säga: Nämen du är inte alls tjock. Jag ville dela med mig av mina tankar, kanske du kan komma med något tips?
