Jag vet att det snart är sommarlov. Om ynka två veckor, har jag sommarlov. Då ska den sista uppgiften för det här året vara inlämnad. Då får jag jobba, tjänar pengar och slippa ha stressen över mig som kväver mig. Men just nu är det så svårt att hitta minsta lilla motivation. Jag måste skriva färdigt inför opponering, jag måste ta hand om hunden, jag måste städa, jag måste tvätta, jag måste hinna vara ute i det fina vädret, jag måste träna, jag måste laga mat, jag måste hinna bara vara. Jag måste vara social. Men just nu orkar jag inte göra ett skit.
Jag har skrivit och skrivit, läst och skrivit lite till, men orden kommer inte. Jag klarar mig inte längre. Fantasin är slut, ideerna är slut, energin är slut. Zingo springer runt, försöker ta det lugnt men så understimulerad som han är så slutar det med att han antingen börjar jaga sin svans eller sitter bredvid min stol, flämtar och ser på mig med sina söta små bedjande ögon. "snälla matte, va med mig" "Snälla matte, lek med mig" Åh jag önskar jag kunde.. men matte har så många måsten.
Jag önskar jag hade två stycken Lovisa. Ena fick städa å diska å tvätta å laga mat. Och andra fick plugga. Tänk va enkelt det hade varit då? Nästan som att behandla mitt andra jag som en slav. För tänk om jag hade den där tiden.. Jag hade gjort så mycket.
Jag vet att det handlar om att prioritera rätt. Det finns ju dom med familj och heltidsjobb som klarar detta! Varför gör då inte jag det? Varför klarar jag inte av att prioritera? Jag förstår inte hur mina kamrater kan hinna så mycket på så lite tid, medan jag sitter varje dag och försöker, men kommer ingen jävla stans. Jag fattar inte hur jag ska göra för att få ihop det här.
Nu sitter jag och klagar. Men jag anser att det är varje människas rätt att få klaga. Inte på någon annan, kanske på sig själv. Men klaga på livet, för det är svårt. Kanske får jag ideer nu när jag sitter här och letar motivation. Men just nu?
Hjälp.
